Skvaller...

Skvaller är kul. Det är ju liksom standardkommentaren när man träffas "-något skvaller?"´. Skvaller är kul - så länge det inte drabbar en själv. En god vän till mig har råkat ut för skvaller, och denna gång handlade det om henne - och då var skvaller inte kul. "Källan" konfronterades, och det blev de mest konstiga reaktioner, ilska, besvikelse, "det var inte så jag menade"o s v. På något konstigt vänster så blev det som att "vissa" tyckte att det var konstigt att ifrågasätta varifrån ryktet uppkommit. När hon berättade om denna händelse fick vi nog alla oss en tankeställare. Hur lätt det är att ett skvaller som börjar med "-jag har hört, men jag vet inte om det är sant, men XX har sagt att..", kan lätt sluta med "vet du vad jag vet ! Den och den har gjort det och det" - och så är det som ingenting mer med det. Sedan glömmer man det medans den man "skvallrat" om kanske är helt ovetande om ryktet som går, eller är medveten om det och mår jäkligt dåligt över det !

Jag fick mig i alla fall en tankeställare. Vi alla fick oss en tankeställare. Hädanefter skvallrar vi bara om sånt som vi vet är sant !!